Barncentrerad, barn-ledd (eng. child-led) terapi - Del 3: Att kasta sig in i mötet

Hej Noa! Vad roligt att se dig igen. Vad häftig skjorta du har idag, är det Ryhmä hau? Vem tycker du bäst om? Jo, jag tycker också om Rolle. Han kan fixa saker. Joo, och gräva kan han också! Han har en gul bil. Gul som är min favoritfärg! Vilken är din favoritfärg? Okej. Nå vad har du gjort idag? Hade ni jumppa inne som ni brukar? Okej, ni hade bollar! Kastade ni bollen eller sparkade? Det låter roligt. Åh, menar du att din storebror brukar spela fotboll? Ja, brukar ni spela tillsammans där hemma? Så kul. Det brukar vi också.

De flesta människor skulle säkert kunna läsa in sig på språkutveckling och planera ett talterapibesök. De flesta människor skulle säkert kunna gå en talterapeututbildning med goda vitsord. Men var lär man sig att bemöta människor; barn som vuxna? Var lär man sig se, upptäcka och uppmuntra andra att uttrycka sig? Jag har inget svar. Men det är här som varje terapeut använder sig själv som det största redskapet i terapin. Det är inte väskan full med saker och huvudet fullt av information som hjälper barnet att uttrycka sig (som tur). Det är i mötet, två människor emellan.

Därför ser jag den barncentrerade, barnledda terapin inte som en programpunkt, utan som själva utgångsläget i sessionen. I den barnledda terapin kan man ta vara på barnets egen motivation, kreativitet och engagemang för att använda dem som stöd på vägen till det mål dit man är på väg. Min erfarenhet är också att barnen under de här besöken känner ett större ansvar att dela på valen som görs; om barnet får välja aktivitet kanske terapeuten kan välja på vilket sätt? Och för att veta på vilket sätt aktiviteten ska göras, behöver man veta vad som är målen och delmålen i terapin. De står tydligt skrivna i terapiplanen, och om man tappar bort sig i tankarna är det bara att snegla på den innan terapin.

Utgångspunkten i talterapin är ju sist och slutligen att stöda och utveckla kommunikationen. De allra flesta aktiviteter som ett barn kan hitta på, tänker jag mig kan användas för det ändamålet(förutom typ att sova eller sitta på varsin sida av rummet med varsin skärm, och de situationerna är väl ganska osannolika i sammanhanget…). Jag har oftast med mig en väska med olika spel (t.ex. Piggy pop, Choco, fiskspel), rolleksaker (pizzeria/glasskiosk/café), kort (t.ex. Alias, ljudkort, bildserier) och pennor till besöken. Jag har en tanke om vad jag helst vill fokusera på under det här besöket, t.ex. att träna meningsbyggnad med bildstöd eller träna ord som börjar på S-ljudet. Jag har kanske en tanke om vad som kan bli läxa till nästa vecka.

Sedan börjar mötet med barnet. Jag försöker observera vilken aktivitetsnivå barnet är på just nu. Jag försöker se i vilket känslotillstånd barnet kommer till talterapin. Jag försöker ta reda på vad barnet har gjort den senaste tiden och vad barnet behöver för ord för att kunna berätta det. Barnet får föreslå aktiviteter, vi tränar att kompromissa med de barn som behöver det, och barnets egen kreativitet bejakas. Behöver man alltid spela spelen så som ”man ska” eller är det okej att barnet fuskar? Behöver man alltid träna L-ord i tärningsspel eller kan man sitta på golvet och bygga en bana av klossar samtidigt man tränar på L-ord? Behöver man alltid utföra en viss aktivitet under besöken bara för att det ska räknas som ett lyckat talterapibesök?

Jag som terapeut har ganska sällan samma idéer om hur man kan använda kort i ett spel eller en lek, och det är i den kreativiteten som samarbetet föds och utvecklas. Barnets intressen och motivation tas till vara och får stöda de svårigheter barnet har. Det är ju inte alltid lätt att gå i talterapi, där barnet varje gång behöver möta sina största svårigheter.

Om du vill jobba på ett barncentrerat och barn-lett sätt, är det bra om du är lyhörd, finkänslig, lekfull och flexibel. Men det är också de här färdigheterna som utvecklas i dig som terapeut, om du bara vågar kasta dig ut och testa på. Ingen av oss är automatiskt bäst på att bemöta just det barnet som är framför dig. Det är i mötet som vi lär oss att kommunicera på just det sättet som är personligt för det mötet.

Vill du dela dina egna tankar och erfarenheter kring det här temat? Ta gärna kontakt! Eller kommentera nedan.