Kärnordförråd hemma och i talterapin
En typisk 4-åring har mer än 1000 ord i sitt ordförråd. Fyraåringen bygger redan längre meningar och talet är till största delen förståeligt. När man träffar barn vars tal- och språkutveckling inte utvecklats som förväntat, kommer ofta frågan ”vilka ord/tecken/bilder behöver barnet mest för att kunna uttrycka sina behov?”. Det är omöjligt för ett sådant här barn att lära sig 1000 ord under en talterapiperiod – och det är här som kärnordförrådet kan komma till stor nytta.
Vad är kärnordförråd?
Kärnordförråd (eng. core vocabulary) bygger på ett koncept som uppkom redan på 1950-talet i USA. Orden först publicerades först som en lista som hette ”basic vocabulary”, basordförråd. Under åren har termen ”kärnordförråd” utvecklats inom många olika områden, t.ex. matematiskt kärnordförråd, men det är speciellt populärt och användbart inom talterapi och språkträning.
Man har räknat att upp till 80 % av orden vi använder i vardagen består av ord från kärnordförrådet. Orden i kärnordförrådet är inte kopplade till någon viss situation eller aktivitet, utan det är ord som används brett och mångsidigt. I kärnordförrådet finns ord från de vanligaste ordklasserna, men med en tydlig betoning på verben.
”Mamma hjälper. Ger du skorna? Sätt på mössan. Nu far vi. Kommer du?”
Det här är en typisk frasering av vad som sägs en morgon hemma hos en barnfamilj. Av dessa 12 ord är minst 8 sådana som oftast finns med i kärnordförrådslistor: hjälpa, ge, du, sätta, nu, fara, vi, komma.
”Nu är maten färdig! Vad vill du dricka? Vänta, jag tar ett glas.”
Av dessa 13 ord är minst 9 sådana som oftast finns med i kärnordförrådslistor: nu, vara, färdig, vad, vill, du, vänta, jag, ta.
Orden som finns i kärnordförrådet är alltså inte substantiv i första hand. I kärnordförrådet finns inte så många av de orden man vanligtvis lär barn, t.ex. boll, bok, mössa, bil, utan här finns istället ord som ”fara”, ”äta”, ”vill”, ”du” och ”jag”. Att lära sig ord som boll, bok och mössa är viktigt. Men kommunikativt sett är det ändå viktigare att barnet lär sig ord för att påverka sin egen vardag: att be om saker, säga nej, berätta om vad hen gör och uttrycka sina behov.
Coronarias kärnordförrådslista
En arbetsgrupp på Coronaria bestående av talterapeuter utarbetade hösten 2025 en kärnordförrådslista på finska och svenska. Listan gjordes genom att gå igenom litteratur kring ämnet, bearbeta olika engelska listor, göra praktiska testsamtal och diskutera ordanvändning i kulturella kontexter. Vi ville göra ett kärnordförråd som skulle vara tillräckligt stort för att kunna utmana användaren, men tillräckligt litet för att inte kännas övermäktigt. Listan inkluderade till slut 54 ord. Vi gjorde kommunikationskartor över orden med bilder och tecken som stöd, och en del tillhörande uppgifter och material. Nedan några exempel på vilka ord som inkluderades i vår sammanställning.
Pronomen: jag, du, vi, den/det
Verb: ge, hjälpa, vill, fara, titta, sätta, sluta, tycka om
Adjektiv: stor, liten, bra, dålig
Substantiv: mamma, pappa, vatten
Adverb, prepositioner, småord: igen, här, färdig, nu
Varför ska man använda kärnordförråd?
Avsikten med att samla orden och göra ett kärnordförråd var att stöda talterapeuternas arbete med klienter som har språkliga svårigheter. Det är som sagt nästintill omöjligt att en 4-åring som kommer till talterapin skulle lära sig 1000 nya ord i en handvändning. I stället kan man börja med att träna de 54 orden som finns på vår kärnordförrådslista, och med dem borde barnet få betydligt lättare att kommunicera.
Om vi tränar substantiv kanske barnet skulle kunna uttrycka:
”Pappa, --- ---- ----- -- lastbilen. --- -- ----- --- ---?”
Om vi i stället tränar endast kärnordförrådsorden kanske barnet skulle kunna uttrycka:
”Pappa, jag vill titta -- ---------. Kan du ----- ner den?”
Om vi dessutom sätter till ord som finns i barnets ”periferiordförråd” så har vi nästintill ett förståeligt budskap!
”Pappa, jag vill titta -- lastbilen. Kan du ----- ner den?”
Hur ska man använda kärnordförrådet?
I ”periferiordförrådet” (eng. fringe vocabulary) finns de ord som är person- och situationsspecifika, alltså de orden som är de resterande 20% av orden vi använder i vardagen. Där finns de ord man behöver för att kunna uttrycka sina unika behov, åsikter, intressen i specifika situationer. I ett barns ordförråd kunde det kanske vara ord som: tåg, spårvagn, hiss, uppåt, neråt. I ett annat barns är det kanske stegosaurus, vulkan, lava och farlig. I en butikslek behövs ord som: banan, ost, kassa, pengar, men i en billek behövs ord som: väg, krocka, svänga, ramp.
När man bygger upp person- eller situationsspecifika kommunikationsmappar eller -kartor är det förstås viktigt att få med ord från både kärnordförrådet och periferiordförrådet. Att utgå från de vanligaste orden i kärnordförrådet och sedan bygga på med ord som är specifikt för den situationen eller personen, gör att användaren kan kommunicera så mångsidigt och specifikt som möjligt.
Som talterapeut använder jag även kärnordförrådsorden till exempel när jag gör upp olika övningsmeningar både i ljud- och grammatikträning. Istället för att lista ord på S som SÅNG, SÖNDER, SAMLA, så väljer jag ord som finns i kärnordförrådet: SÄGA, SOVA, SLUTA, STOR. Och i stället för att träna meningsbyggnad med meningar som ”tanten syr lapptäcke” eller ”bocken klampar på bron”, så kanske jag väljer meningar som ”pappa äter banan”, ”jag vill ha en…” och ”hittar du mössan”.
Kärnord är inte bara ord – de är verktyg som gör det möjligt för barnet att delta i samspel och få sin röst hörd.
