Barncentrerad, barn-ledd (eng. child-led) terapi - del 2: Varför fungerar det?

Child-led therapy. Då klickade det! Det var ju det jag gjorde! Det fanns ett namn för det! Det var inte bara jag som var lat och inte planerade terapier varje möjlig minut i arbetsdagen. Och jag kände ju det. Det funkade. Det var något som gjorde att terapierna lyckades, och det var inte fast i hur mycket jag hade planerat innan. (utdrag från del 1)

Under studierna fick jag en god, teoretisk grund kring många olika ämnen som har att göra med kommunikation och klientarbete. Jag fick en bred kunskapsbas att utgå från i arbetet som talterapeut, med kurser i allt från för tidigt födda barn och hörselskador, till hjärnskador och demens. I de 6 praktikperioderna fick jag träna på att planera habiliteringen, att bemöta barn och föräldrar och att göra bedömningar och delta i mångprofessionellt samarbete. När jag blev utexaminerad hade jag en rätt bra självkänsla i hurudan terapeut jag vill vara och var mina styrkor och begränsningar ligger.

Jag tror egentligen att ganska många skulle kunna läsa in sig på ämnen kring språk och språkutveckling och sedan planera ett talterapibesök. I teorin är det inte svåra saker det handlar om. Om ett barn t.ex. har svårt med att bygga meningar (subjekt verb objekt), då är det väl bara att sitta och upprepa sådana meningar under besöket? ”Apan äter banan”. ”Mamma kör bil”. ”Grisen säger nöff”. Men. I praktiken sitter ju inte de flesta 4-åringar snällt på stolen och upprepar efter terapeuten. Barn är inga robotar och språkinlärning är inget linjärt system.

Talterapi är inte talträning. Det heter talterapi av en orsak. Och det är kanske den biten som är en av de viktigaste skillnaderna. Hur får man en livlig 4-åring att börja prata ”tydligare” och ”bli lättare att förstå”? Det börjar med att hitta en bra grund för samarbete. Och samarbete får man till genom att bygga ett förtroende mellan barnet och terapeuten. Barnet ska känna sig säker på att när vi träffas så är det okej att försöka. Det är okej att misslyckas. Det är okej att säga saker och ting ”lite tokigt”. Jag som terapeut är där för att hjälpa till, stöda och utveckla. Jag försöker förstå, tar mig tid att lyssna och bekräftar det barnet har att dela.

Där kommer den barncentrerade, barnledda biten in. Terapeuten som är 100% intresserad av vad barnet har att kommunicera och komma med. Jag har tid att lyssna och försöka förstå. Jag lär mig vad som är viktigt för barnet, vilka saker barnet vill kommunicera till sin omgivning och jag försöker stöda och utveckla det. Barnet kanske bryr sig noll i att kunna kommunicera ”Apan äter banan”. Men vill och behöver kunna uttrycka ”Jag åt glass” eller ”Mommo hämtar mig” eller ”Jag fick ett plåster”. Hur ska man upptäcka det om man inte pratar om sådant med barnet? Eller om man är upptagen med att följa sin egen planering och tidtabell?

Och vilket terapibesök skulle du själv hellre delta i? Ett besök där man får ett fullspäckat schema direkt man stiger innanför dörren till terapirummet. Eller ett besök där man i första hand blir sedd och bekräftad. Där man får tid att berätta hur dagen gått och vad man tänkt på den senaste tiden. Där ”uppgifterna” bakas in i samtalen, spelen och lekarna på basen av ens intressen och aktuella händelser? Var skulle du känna dig mer delaktig? Vilken kommunikationssituation känns mer överförbar till din vardag?

Barncentrerad och barnledd terapi betyder inte att man struntar i uppgifter, planer och mål. Jag ser fortfarande det som min största uppgift att lyssna på barnet och utveckla det de kommunicerar. För att kunna vara 100% närvarande när barnet väl kommunicerar, behövs tydliga mål och planer för terapin. För varje år som går satsar jag mer och mer på att skriva bra terapiplaner och upplever att det är till nytta för alla. Om man vet vad man ska fokusera på och var ens mål finns, är det lätt att anpassa i alla slags aktiviteter som barnet väljer.

Om barnet upplever att det blir förstått och mött, om barnet upplever att det får vara delaktigt i valen som görs i terapin, om barnet får misslyckas och testa igen och om barnet får träna på att kommunicera i en så naturlig miljö som möjligt – då är det också ytterst sannolikt att barnet också utvecklas och går framåt och möter de mål som satts upp, kanske till och med fortare.

Källor: <img src="https://www.pngkey.com/png/detail/969-9697308_phone-royalty-free-binoculars-services-design-interior-chica.png" alt="Phone Royalty-free Binoculars Services Design Interior - Chica Con Binoculares@pngkey.com">